Malin Edman

Jag gick förbi dig på stan, såg ut som du var glad

Du gick med din nya som jag tror du har

Försökte spela cool som att allting var normalt men i själva verket är jag kvar i mitt skal

Och jag vill tränga ut dig men du kommer tillbaks såklart

I mitt sagoland tar du mig i hand igen

Inga fler bråk och gråt, där är vi sams igen

Men när jag vaknar upp så saknar jag ditt ansikte

Tänker på den dagen du stack, för mig, den bara fanns inte

Varför kan jag inte ta och glömma dig?

Varför kommer du tillbaks i mina drömmar säg?

Hur blir jag hel igen efter att du tog sönder mig?

Var ett tag sen vi sågs, har knappt tänkt på det

Men för två år sen var det vi

Vi var en enhet, vi var singular

Förenas på en vinterdag, det jag minns finns kvar inom mig och det brinner svagt

Kommer nog alltid vara så för allt jag har påminner mig om dig och det känns

Men det var mitt egna fel, borde gett mer

Men det är lätt att vara efterklok, lätt att se i backspegeln och skilja rätt ifrån fel

Måste bara släppa dig innan det växer mer men i drömmen är det vi mot dom

En gång i tiden var du min, men nu är du bara en dröm

Jag ser oss ibland i mitt sagoland där vi ses och umgås en stund

Men jag vaknar upp i min ensamhet i vårt såkallade rum

Vill bara somna om igen och vakna upp i min dröm