Nattsnack

Tycker egentligen inte om att använda ett nytt år som en startpunkt för något. För mig är det bara ett nytt år, inte ett nytt liv och en annan Malin som träder i kraft. Jag har verkligen försökt hitta motivation. Motivation till att ta tag i träningen, motivation till att inte vara så jäkla rädd för att ge mig in i saker som kan göra ont i slutändan och motivation till högen av skolarbeten som staplats efter sjukdomen för snart ett år sedan. Jag har försökt med att ta tag i allt nästa måndag, nästa månad, när det ena är klart och när det andra är klart. Men ingenting har blivit av. Så när jag provat det ena och det andra så gav jag det nya året en chans. Och jag känner faktiskt att det börjar hända någonting. På söndag köper jag gymkortet och på måndag blir det första träningen. Har Maja med mig vilket jag tror kommer hjälpa när motivationen kommer tryta. Jag har börjat våga mer och försöker tänka att vågar jag har jag åtminstone hälften vunnet. Och skiter det sig så slipper jag iallafall tänka "tänk om..". Jag har börjat ta tag i lite skolarbeten och gjort klart en hel del praktikuppgifter ikväll. Jag vet att jag kan om jag vill, och jag vet att jag kan göra det bra. Och det är det jag har tänkt göra nu. 
 
 
 

Grattis Felicia♥♥

Idag blir en av de vänner jag känt längst och umgåtts mest med 18 år, och vuxen. Vi hade en period då vi inte pratade speciellt mycket, men nu har vi hittat tillbaka till varandra vilket är hur kul som helst.
Vi har gjort så otroligt mycket saker tillsammans och har enormt mycket minnen, och fler ska det bli.
Hoppas vi ses imorgon, och hoppas du får en otroligt bra födelsedag fina underbara vän!♥
 
 

Grattis Minna! ♥♥

18 år.
Tänk så fort tiden gått. Minns fortfarande när vi var typ tio år och cyklade till fotbollsträningarna, när vi var fjorton och testade dom flesta gränserna och inte brydde oss om så mycket annat, och nu står vi här idag. Myndiga.
Du har hjälpt mig upp när jag varit nere, precis som i Will.i am:s låt "You pick me up when I fall down" .
Du är den jag har delat så enormt mycket skratt med, men även tårar.
 
Vi har gått igenom både det ena och det andra tillsammans, men det har gjort oss till dom bästa vännerna vi är idag. Jag kan verkligen prata med dig om allt, stora som små grejer. Vi har pratat länge om den dagen då vi båda två är 18 och vad vi ska hitta på. Tänk att den dagen redan är här. 
 
Jag älskar dig tiotusen varv runt månen och tillbaka och hoppas du får den bästa födelsedagen du någonsin haft.♥
 

För det ordnar sig

Kollar igenom bilder på min dator och hamnade i mappen februari, som nog varit den värsta månaden hittills detta år. Körtelfeber med ett x antal sjukhusbesök, tre nätter på olika avdelningar och ännu fler blodprov. Orkade verkligen inte göra någonting under denna period.
 
Min motivation till livet, skolan, körkortet och allt bara försvann, eftersom att sitta uppe mer än en kvart var något jag var stolt över om jag klarade. Var borta från skolan rätt länge, och när jag väl började komma tillbaka var det bara några lektioner i veckan för att sen börja trappa upp.
 
Men jag hade så jäkla fina människor i min närhet under perioden då jag bara var sängliggande. Mina föräldrar som ställde upp jämt, mina vänner och mina fantastiska mentorer på skolan som hjälpte mig enormt. 
 
Såhär i efterhand, trots att viruset fortfarande är i min kropp så är jag jäkligt glad, stolt, och givetvis tacksam.
Körkortet har jag i min hand, och tack vare underbara mentorer och andra lärare fixade sig allt i skolan. Blir typ tårögd bara jag tänker på det. 
Jag klarade det. 
 
 

I love you

Min bästavän. Tänk att det kunde bli såhär tack vare en slump. Det var ju faktiskt slumpen att jag träffade dig vid en busshållplats, en sommarkväll, för några somrar sen. Ingen på detta jordklot kan förstå hur tacksam jag är över att det hände. För tack vare det har jag fått mig en vän jag aldrig kommer vilja lämna.
Du är den där vännen för mig som jag alltid vet står vid min sida och ställer upp för mig, oavsett vad, och det har jag fått bekräftat många gånger. Du är även den där vännen som vet vad jag ska säga innan jag ens hunnit påbörja en mening. Jag visste inte att man kunde möta en person som är så lik en själv så att vi tänker samma saker, samtidigt. Men på samma gång är vi inte alls lika, vilket gör att jag kan be dig om råd&hjälp när jag själv är osäker över något. Det är få personer jag kan öppna mig för så mycket som för dig, och veta att du inte kommer döma mig. Utan istället hjälper du mig på rätt väg så jag slipper vara vid kanterna och stappla. Att hitta någon som förstår dig så gott som fullt ut är en underbar, men samtidigt märklig känsla. 

Vi har bråkat och tjafsat om olika saker, men det har alltid löst sig. När jag är osäker på någonting och jag känner att jag behöver råd, då är det dig jag vänder mig till. För jag vet att du är ärlig mot mig, oavsett om det är vad jag vill höra eller inte, och förklarar så att jag förstår.
 
Det finns så mycket jag uppskattar med dig, och så mycket jag skulle offra för dig. Jag kommer kämpa för dig och för vår vänskap - Genom allt.
Min allra käraste vän.♥
 

Skriver av mig

Alltså vad är det som händer i Sverige och Stockholm? Läste nyss på tvn att England och USA varnar för att åka hit och att speciellt undvika stora folksamlingar. Denna varning pågrund av allt som händer i föroterna i Västerort, framför allt Husby. Som jag har förstått det är det ett upplopp mot polisens dödsskjutning.
 
Personligen tror jag väldigt många hade agerat som polisen gjorde i detta läge. Det kanske hade kunnat göras på något annat sätt men det vet man inte. Folk som har blivit upprörda för detta gör alltså uppror mot polisen genom att tända eld på bilar, återvinngscentraler osvosv. Dom som bor där vågar ju knappt gå ut på gatorna eller för den delen låta sina barn leka utomhus. Allt detta för några personer som gör dem frihetsberövade. Om man är irreterad över någonting förstår jag verkligen inte varför man eldar upp privat personers bilar, mest troligt helt och hållet oskyldiga personer. Vissa av dessa hade tydligen inte försäkringar på sina bilar. Undra om dom förstår vilket helvete dom skapar för dom, och framförallt alla boende i områdena där detta håller på. 
 
Polisen kan göra fel, precis som alla andra människor. Polisen är inga robotar som är inställda på vad som ska sägas, och när dom ska säga det. Dom är precis som oss andra som också kan säga fel saker under fel tillfällen ibland. Men kan ni för några sekunder tänka er hur ett samhälle utan poliser skulle se ut? Folk skulle troligen slåss hit&dit, evenemang hade ständigt spårat ur, billister hade inte brytt sig överhuvudtaget hur dom körde och olyckorna inom trafiken hade ökat betydligt. Det är iallafall vad jag tänker lite snabbt. Om man har stött på en dålig polis med dålig attityd. - Jäkligt tråkigt för dig. Troligen passar han inte in i sitt yrke. Men hur betedde du dig? Man behandlar andra som man själv vill bli behandlad. Bara för att du möter till exempel en snickare som är otrevlig tror du väl inte att alla snickare är som den du mötte? På precis samma sätt kanske du ska döma poliser. Eller snarare, dra inte alla över en och samma kam.
 
Jag hoppas verkligen att allt som händer i Stockholm och förorterna slutar snart. Speciellt för alla som behöver se detta varje dag, som att leva i ett terroriserat land. Det var inte bilden av Sverige för några veckor sedan. 
 
 
 

Ömt i mitt hjärta kommer du att stanna tills vi möts igen någon dag. Vila i frid, himlen har fått en underbar ängel.

Du togs härifrån alldeles för fort. Du hade så enormt mycket kvar att se och uppleva av livet, av en livslång resa hann du bara ta några få steg. Man kan fråga sig varför? flera gånger om. Livet är inte rättvist. 
 
Det sägs att gud alltid tar tillbaka sina finaste änglar först och jag förstår att han saknade dig och ville ha dig tillbaka. Någon som alltid fanns där att prata med, alltid ställde upp och var så godhjärtad. 
Om ett tag ska jag komma och säga hejdå på riktigt vid graven, det lovar jag dig. 

Jag hoppas och tror att du har det bra där du är nu, och väntar och håller koll på oss andra.
Vila i frid så ses vi när min tid är inne, för jag hade tänkt att stanna här ett tag till. 
I våra hjärtan finns du föralltid kvar, finaste du.♥
 
"När vi förlorar någon måste vi alla sörja
Ett nytt liv utan dig vi alla måste börja
Ett liv där du inte längre finns
Men dig med kärlek vi alltid minns"


Tom

Min trygghet som alltid fanns när det var kaos. Var försvann den?
Den där stöttepelaren som jag alltid hade, den slutade stå där som stöd.
Säkerheten jag alltid kunde vända mig till, vände sig mot mig.
Man tror man känner någon så jävla bra och kan lita på någon till fullo. Men det ändras fort, väldigt fort. 

Tankar som kommer om natten

Jag tänker alltid för mycket och ikväll är en sån där kväll när tankarna börjar flöda.  Hur tacksam man ska vara för det fina man har i sitt liv.
Jag tror att man ofta, väldigt ofta, glömmer att stanna upp och faktiskt tänka efter. Personer och saker man dagligen tar förgivet är verkligen inte något man kan vara säker på att vakna upp nästa dag och veta att man har kvar. Jag själv kan inte påstå att jag är särskilt duktig på att verkligen tänka efter och känna glädjen av det fina i min närhet. Men ibland kommer det ikapp en och man börjar tänka,fundera och värdera. Det finns och kommer alltid att finnas folk som har det sämre än dig. Troligen kommer det även alltid finnas de som har det bättre än dig också. Jag vill och ska försöka bättra mig att inte ta saker som är värdefulla för mig förgivet.
För som sagt, man vet faktiskt aldrig hur fort någonting kan förändras, och det är inte bara bullshit. Ditt liv kan verkligen förändras på några få sekunder. 
 
Jag kan själv falla ner i en svacka och tro att det är näst intill omöjligt att ta sig upp, men på något sätt tar man sig upp. Jag hade en enorm svacka i mitt liv under högstadiet. Ungefär allt levande var störande för mig och jag valde många fel vägar som fick mig att ramla och helt enkelt välja fel saker. Jag prioriterade fel saker, var ganska svår att hantera, höll allting inne för mig själv och var svår att förstå sig på. Jag var enormt lätt att intala saker i och brydde mig inte alls om mig själv. På något sätt levde jag som i en lögn, eller i någon sorts dröm som jag bara väntade på att vakna upp ur. Kort sagt var jag ganska förlorad och vilsen.
 
Men även fast det kan göra ont ibland och man får ett och annat skrapsår kommer man upp. Ibland till och med utan skrapsår.
Däremot måste man tillåta sig själv att vara ledsen och kanske falla ibland. Precis som jag gör nu. Jag har inget särskilt att vara ledsen för men något är lite tungt. Om man inte tillåter sig själv att vara ledsen kan man inte göra sig av med känslorna heller. Precis som att vara glad, du måste helt enkelt skratta och ofta går det inte att hålla inne eller stoppa. 
 
 
 
 
 

En stor dag för en fin vän.

Idag fyller en stor del av mitt liv 18 år. Vi har gått igenom så mycket, både positiva och negativa saker. Men framförallt positiva. Vi har varit i Stockholm,Dalarna och senast var det Gran Canaria som gällde. Min hittils livs bästa vecka där jag fick fylla myndig, och jag är så enormt glad att jag fick spendera den med dig. Lika lycklig är jag att jag haft dig vid min sida i 12 år, att jag alltid vet var jag har dig och att du verkligen vet vem jag är.
 
Ärligt talat har jag jättesvårt att tänka mig ett liv utan dig eftersom du har så stor betydelse för mig och mitt liv. Jag hoppas,tror och nästan vet att vi kommer hålla ihop i väldigt många år till. Vi har ju planerat våran tid på äldreboendet så att inte få uppleva det hade varit tråkigt.
 
Du har varit min bästavän under så många år och det är något jag aldrig vill förlora, för du är den där tryggheten när allt annat är i gungning. 
 
Kort och gott. Är glad att jag får äta fin middag med dig på din dag och jag hoppas att den blir så bra som möjligt. Du är den finaste vännen man kan tänka sig, jag älskar dig!♥
 

.

Fick mig en enorm tankeställare ikväll. Livet är orättvist ibland och även om man är oskyldig kan hemska saker hända.
Ta hand om era nära&kära för man vet aldrig vad som kan hända.
Vila i frid lilla du.♥

Lättar på hjärtat

Sommaren har gått så sjukt fort så jag vet inte var alla dagar har tagit vägen.
Men imorgon är det iallafall skolstart klockan 8.20 och det känns sjukt drygt. Vill verkligen, verkligen inte börja.
Kommer sakna att kunna vara uppe hela nätterna utan att behöva bry sig, hitta på helt spontana saker utan någon som helst planering, knappt veta vad det är för dag för att alla dagar känns som helg och allt annat som hör sommaren till.
-
Jag har aldrig riktigt varit en typisk "älska sommaren" människa men börjar tro att det är vad jag hunnit bli under den här sommaren.
Är glad över sommaren men önskar ändå att jag hade gjort mer. Har insett att nästa sommarlov är mitt livs sista och det ska fan vara mitt bästa också. 
-
Har skrivit det förut men är verkligen nöjd över mitt första år på gymnasiet. Jag har haft så många sjukt bra skoldagar med så sjukt bra människor runt omkring mig och så sjukt mycket skratt. Har haft både med och motgångar under året men det har gått bra iallafall och jag har stått på benen.
Kommer sakna att ha min kära Emelie bredvid mig i klassrummet som jag haft i ett helt läsår nu. Ingen trodde att vi skulle komma överens, inte ens vi själva. Men nu står vi här idag och jag har fått en underbar bästavän som är så mycket mer lik mig än vad jag någonsin hade kunnat tro. 
Markus som jag spenderat hela min nioåriga skoltid med och Anton och Nicklas som jag spenderat hela högstadiet tillsammans med kommer jag också splittras ifrån men får vara glad över att dom finns kvar i samma korridorer iallafall.
-
Men eftersom jag sagt att första året varit så himla bra så ska jag försöka att göra mitt andra år lika bra. Och om det är möjligt, ännu bättre. 
 
 

-

Jag ljög för mig själv om att jag inte kunde föreställa mig ett liv utan dig.
Men det är just det livet jag lever nu. Det utan dig.
Och det går nog bättre än förväntat.

 


"Man måste dö några gånger innan man kan leva"

Dåligt avslut på en konstig dag. Glad att jag har fina vänner runt mig.
Godnatt.

Älskat födelsedags "barn" som fyllt år

Inlägget är en dag försenad

Tänk att du är redan är 18år älskade vän, och får bestämma allting själv nu. Vad du vill göra och hur du vill göra det.
Du förtjänar att din dag skulle vara precis som du ville ha den och det hoppas jag att du fick.
Jag hade önskat att jag hade fått träffa dig,ge dig en stor grattiskram och umgås med dig men vi får skjuta fram det tills du kommer upp.
Det finns nog ingen annan människa som saknar dig mer än vad jag gör, allt är lättare med dig vid min sida.
Hur mycket du betyder för mig och hur mycket du ställt upp för mig vet du redan så det tänker jag inte tjata om. Och som sagt, när du är myndig får du välja dina val själv men jag hoppas jag får vara med dig och uppleva dom och att jag aldrig blir bortvald.
Du är världsbäst,totalt underbar, enormt älskad och världens bästavän! ♥

The whole thing turns out wrong

Gick sämst att göra skolarbeten. Gick sämst att gå och sova i tid. Jag är sämst på att erkänna känslor som finns där. Jag fick chansen, rakt framför mig var den. Men jag vek undan. Troligtvis av rädsla.
Värdelöst. Och godnatt förresten.

"A friend is someone who knows the song in your heart and can sing it back to you when you have forgotten the words." - Donna Roberts

Idag fyller en stor del av mig hela 17år!

Tänk att jag fått spendera 11 utav dom med dig men fler ska det bli, helt sjukt egentligen. På samma skola hela tiden och på samma kvarter bara 185 meter ifrån varandra. Men oavsett hur många meter eller mil det är mellan oss så är du alltid med mig i mitt hjärta, där du kommer finnas föralltid! Vi har våra tjafs därför att vi vet var vi har varandra och för att vi är som syskon, som många har sagt.
Din familj är nästan som min egen och hos er är en plats jag känner mig trygg&hemma i.
Jag vet inte vad jag skulle gjort utan dig världens bästavän. Du har sett mig i alla lägen och har sett hur jag vuxit upp från en liten 6åring tills den jag är idag och jag är glad att jag fått göra det med just dig av alla.
Jag tjatar&tjatar om hur mycket du betyder för mig och jag hoppas verkligen det är något som sätter sig fast för du betyder så mycket. Jag kommer alltid stå vid din sida och finnas till hands - alltid!
Hade egentligen tänkt och ringa dig klockan tolv inatt men jag vet hur du blir om du sover för lite så jag skippade det.
Ha världens bästa födelsedag även fast jag helst hade velat gratta dig i skolan idag, men blir lite svårt när jag blivit förkyld. Du vet att jag tänker på dig iallafall.
Jag älskar dig enormt mycket världens allra finaste bästabästavän! 













Jag saknar dig mer än vad ord kan förklara

Det är just ikväll jag saknar min allra bästavän, mer än vanligt.
Jag saknar dig varje dag, men just ikväll är en kväll som jag skulle vilja ha tryggheten från dig. Ha tryggheten att veta att jag kan ta mig till dig på 30 minuter. Nu går inte det längre. Nu är det timmar man räknar och inte minuter. Hur långt du än flyttar så har du trots det alltid din fasta plats i mitt hjärta, men vad folk än säger så är inte det samma sak, långt ifrån.
Det går inte att planera att vi ska ses efter någon timme. Det går inte att ringa dig när jag är hos mormor och morfar och fråga om vi ska ses inom 10 minuter på en cigg och prata om livet. Vi kan fortfarande prata om livet och dess med & motgångar. Men inte på sättet att du kan hålla om mig när det blir tungt, titta på mig och skratta om jag gjort bort mig eller sagt fel. Och du kan verkligen inte ta min hand och titta mig i ögonen och säga ”Det löser sig och du har alltid mig vid din sida” Jag har dig fortfarande vid min sida men inte bokstavligt talat. Det är inte på det sättet som förut, så som jag vill ha det.
Men jag klandrar dig inte för att du flyttade för du mår så mycket bättre nu. Jag kan inte säga att jag ser det, men jag hör det. Kan någon förstå? Jag kan inte ens säga att jag ser min bästavän må bättre, förutom via någon jävla webbkamera. Det enda jag kan säga är att jag hör honom må bättre och det känns förjävligt. Jag skulle vilja se dig må såhär som du gör nu för jag tror faktiskt inte jag gjort det men förhoppningsvis får jag göra det snart, om ett tag.
Texten på det här dokumentet blir bara mer och mer suddigt för alla tårar som skymmer synen så jag tror bara jag slutar här& nu innan tårarna dränker mig.
Ingen kommer ändå förstå fullt ut, hur många dokument jag än skriver eller hur många tårar som än faller.
Det är just ikväll jag saknar min allra bästavän, mer än vanligt.
Jag saknar dig varje dag, men just ikväll är en kväll som jag skulle vilja ha tryggheten från dig. Ha tryggheten att veta att jag kan ta mig till dig på 30 minuter. Nu går inte det längre. Nu är det timmar man räknar och inte minuter. Hur långt du än flyttar så har du trots det alltid din fasta plats i mitt hjärta, men vad folk än säger så är inte det samma sak, långt ifrån.
Det går inte att planera att vi ska ses efter någon timme. Det går inte att ringa dig när jag är hos mormor och morfar och fråga om vi ska ses inom 10 minuter på en cigg och prata om livet. Vi kan fortfarande prata om livet och dess med & motgångar. Men inte på sättet att du kan hålla om mig när det blir tungt, titta på mig och skratta om jag gjort bort mig eller sagt fel. Och du kan verkligen inte ta min hand och titta mig i ögonen och säga ”Det löser sig och du har alltid mig vid din sida” Jag har dig fortfarande vid min sida men inte bokstavligt talat. Det är inte på det sättet som förut, så som jag vill ha det.
Men jag klandrar dig inte för att du flyttade för du mår så mycket bättre nu. Jag kan inte säga att jag ser det, men jag hör det. Kan någon förstå? Jag kan inte ens säga att jag ser min bästavän må bättre, förutom via någon jävla webbkamera. Det enda jag kan säga är att jag hör honom må bättre och det känns förjävligt. Jag skulle vilja se dig må såhär som du gör nu för jag tror faktiskt inte jag gjort det men förhoppningsvis får jag göra det snart, om ett tag.
Texten på det här dokumentet blir bara mer och mer suddigt för alla tårar som skymmer synen så jag tror bara jag slutar här& nu innan tårarna dränker mig.
Ingen kommer ändå förstå fullt ut, hur många dokument jag än skriver eller hur många tårar som än faller.

Det är inte som i sagor

Jag vet inte varför nätterna alltid är värst. Är det därför att man är ensam och de enda man delar tankarna med är sig själv och mörkret? Eller är det för att det är lika mörkt då som sakerna man har inuti sig.
Jag hatar att jag alltid ska jämföra mig med andra så mycket och ibland hatar jag mig själv för hur jag tänker. Ena sekunden är jag orädd,ser allting positivt och är bara allmänt framåt samtidigt som det helt plötsligt kan ändras till en insida full med sorg, ensamhet och problem. Folk säger att jag inte borde känna mig ensam med tanke på att jag har bra folk runtomkring mig och det har dom rätt i, det har jag. Men det hindrar inte tankarna från att komma upp och skära sig in när man är ensam.
Nu ska jag försöka sova med mörkret som sällskap men försöka stänga ute dom skärande tankarna.

You're simply the best

Idag fyller min älskade bästavän Maja hela 16år och jag är glad att jag fått spendera dom 3 sista med dig. Även om vi haft några nedgångar i våran vänskap har vi alltid hittat tillbaka till varandra. Du är den jag ringer när jag behöver prata om något som hänt oavsett om det är positivt eller negativt och nu kan jag inte tänka tanken utan dig i mitt liv, för vem hade jag då ringt och vem hade då kunnat förstå mina blickar utan att jag behövt säga något. Jag kan fortsätta skriva&skriva vad du betyder för mig men det har jag gjort förut och huvudsaken är egentligen inte vad jag skriver, utan hur jag visar det och det hoppas jag räcker.
Jag har turen att få spendera hela dagen med dig vännen och jag ska försöka göra det bästa av det så du kan få en sån bra födelsedag som du förtjänar! ♥♥
"You are the one who made things different, you are the one who took me in. You are the one  I could count on, above all, you are my best friend. And in good times, in bad times I'll be on your side forever more because that's what friends are for."






Tidigare inlägg
RSS 2.0