Det är inte som i sagor
Jag vet inte varför nätterna alltid är värst. Är det därför att man är ensam och de enda man delar tankarna med är sig själv och mörkret? Eller är det för att det är lika mörkt då som sakerna man har inuti sig.
Jag hatar att jag alltid ska jämföra mig med andra så mycket och ibland hatar jag mig själv för hur jag tänker. Ena sekunden är jag orädd,ser allting positivt och är bara allmänt framåt samtidigt som det helt plötsligt kan ändras till en insida full med sorg, ensamhet och problem. Folk säger att jag inte borde känna mig ensam med tanke på att jag har bra folk runtomkring mig och det har dom rätt i, det har jag. Men det hindrar inte tankarna från att komma upp och skära sig in när man är ensam.
Nu ska jag försöka sova med mörkret som sällskap men försöka stänga ute dom skärande tankarna.
Kommentarer
Postat av: Patricia♔
Jag tänker också värst på nätterna, det är jobbigt.
Trackback
